Förening

Tänkte bara uppmärksamma att jag just nu sitter i Anna-Marias lägenhet. Första gången på 4½ år som vi träffas.

/Josse

Flygning

Nu kommer jag hem till er i Sverige! Oåterkallelig verklighet.

/Josse

Jag skänker er skratt

- de förlänger livet!






Och här är en strip jag tyckte var jäkligt kul. Även om det gör migt till en dålig människa.


/Josse, som nästan dog av skratt åt måde sketchen och stripen

Bamses skola

Ofta när det kommer upp något som jag kan lite om hur det fungerar eller bakgrundshistorien till någonting tindrar jag med ögonen och utropar "ÅH, DET DÄR KAN JAG! DET LÄRDE JAG MIG I BAMSES SKOLA!". Att dessa små kunskaper lever kvar i de dammiga hörnen av min skalle gör mig seriöst överlycklig.

Detta hände nu nyss när jag gjorde ett ordprov på nätet som övning för HP och ordet filatelist kom upp. Då VISSTE jag att det är en frimärkssamlare, för Skalman säger det i en Bamsetidning. Kunde till och med se serierutan där det nämns framför mig!

Åh, mina barndomshjältar.
Jag har er att tacka för så mycket <3





/Josse, som fortfarande är stjärnögd

Daniel och Victoria, eller Victoria och Daniel

Oavsett ordningen ska de ju i alla fall gifta sig nu, slutligen. "Knugen" fick väl slutligen ge vika och sluta propagera för ytterligare inavel i de kungliga familjerna i Europa.

Grattis, eller nåt.

Förresten, är det BARA jag som finner det lustigt att svärföräldrarna heter Olle & Eva och Carl Gustaf & Silvia. Nankontrasten alltså. Det kanske bara är jag. Hm. Skitsamma då.

/Josse, som ska ner och käka nu

_____________________________________-

Update: precis när jag publicerat kom jag på två saker till att skriva i detta ämne.

1. Vilket efternamn ska brudparet ta? Det är ju tradition eller vad man ska säga att man tar mannens efternamn. Kommer Kungafamiljen i så fall från och med CGs bortgång heta Westring? Höhö.

2. Kommer vi snart få små prinsar och prinsessor? Eller rättare sagt: kommer det nu avslöjas huruvida Victoria faktiskt har sex?

Ursäkta min regala blasfemi.

/Josse, som ska ner och käka NU

Dagens Outfit m.m.

Om någon har tråkigt till vansinne kan ni titta på dehär. De kanske driver er över gränsen till komplett förtvivlan.








Nu regnar och blixtrar det här. Küüül...

/Josse

Kvinnobestyr

Jag vet att det är äckligt, skamligt och blabla, men nu ska jag skriva om mens. Det är lugnt! Det är helt normalt! De flesta kvinnor under 50 har det.

Jag fick min första mens när jag var 13, bara några dagar innan min 14-årsdag. Sen gick det någramånader innan min andra mens kom och sen dess har den varit väldigt regelbunden. Jag hade heller inga problem med mensvärk och min mens varade normalt bara i ca tre dagar. När jag precis fyllt 17 började jag med p-piller, och då fortsatte ensen givetvis att vara regelbunden, men mängden ökade, så nu hade jag mens i 5-7 dagar. Dessutom började jag få enormt mycket mensvärk. Efter ett halvår slutade jag ed pillren eftersom de gjorde mig till ett hormonmonster som min stackars dåvarande pojkvän fick stå ut med. Efter det har min mens varit ett enda kaos. Ibland har den varit skitsen, så att jag fått  ångest över det. Jag vet inte hur många graviditetstest jag har gjort, inom loppet av ETT ÅR (ett enkelt sätt att undvika oron hade ju varit att använd kondom, men let's face it: det är inte lika skönt. Dessutom är jag allergisk mot gdem. Jag skojar inte.). Ibland kommer min nästa mens inom loppet av tio dagar från det att den tidigare slutat. Mängden är lika stor som när jag var på pillren, ensen varar ALLTID i en vecka MINST och jag har skitmycket mensvärk.

Fy fan. Anledningen till att jag skriver om detta nu var att jag fick mens idag. Den senaste mensen innan det var i slutet av november. den senaste innan det var ibörjan på september och den innan det i slutat av augusti. Det är ju helt knäppt. Är det något fel på mig???

Nu ska jag sluta prata om min mens och lägga mig på rygg ett tag. Mensvärk som sagt.

/Josse, som FÅR frossa i choklad... visst?

Hår och sånt.

Jag har varit hos frisören igen. Som jag skrev förra gången brukar jag älska att gå dit, men den här malaysiska damen var enna hårdhänt. Hon rev mig i hårbottnen och drog i håret. Ajjjj..! Ny fräsch frilla fick jag i alla fall tillslut. Återstår bara att se hur den blir när den inte är stylad till tusen, som nu. Det är det största problemet med frisörer. De ljuger ju lite för en... man kommer aldrig vara lika fin som man är när man går ut ifrån salongen igen, förrän nästa gång man klipper sig. Jag menar, nog att jag skulle orka rundföna och krama in mousse i mitt hår varje morgon. Det finns likso inte.

Jävla frisörer och deras falska marknadsföring.

/Josse

Frukost

Slapp som jag är kom jag inte upp förrän ca halv nio, och då beställde jag upp pannkakor med blåbärssylt och lönnsirap på ruet. MWAHAHAHAHA JAG KÄNNER MIG SOM VÄRLDENS DROTTNING!!!

Hehe, en ganska rolig sak hände precis. Gick in på hotmail och såg att jag fått svarsmail från en av mina närre vänner. Jag blev jätteglad för hon brukar alltid skriva så långa, roliga och innehållsrika mail som alltid får mig på gott humör. Denna gång var det bara ett jättekort svar där hon lovade mig att skicka ett bättre svar senare, men nu bara ville uppmärksamma mig på att en prövning jag bokat in i vår krockar med incheckningsdagen för vårens Elerialajv, som vi ska på tillsammans ed några andra vänner. Och jag som hade skrutit i mitt mail till henne hur jag hade planerat mina studier och andra planer SÅÅÅÅ bra för att kunna åka på lajvet med dem. Suck...

Nu återstår bara att planera om. Eftersom jag kommer hem (till min by) den 6 mars, skriver HP den 28 mars och en annan prövning den 14 april kan detta nu bli jobbigt att få ihop då incheck är den 29 april. Men nu kom jag på att det fanns ett prövningsdatum den 12 maj! Woho! Då löser det sig så att jag hinner skriva prövningen innan jag åker till Paris.

Bra att skriva blogginlägg där man kan bolla sina tankar. Mm-hm!

/Nöjd Josse

Omotiverad

Klockan tickar på och jag hade ju tänkt skriva ett långt resdagboksinlägg, men det bidde inte så. Får se till att göra det imorgon, så sista delen av resan dokumenteras. Men motivationen sjunker allefterso hemresan kommer närmre känns det som. Ujujuj. Jaja....

Jag tänkte passa på att tipsa om en sak.

........

........


Men se på den! Jag hade helt glömt bort det!

Så detta blev inte nåt särskilt innehållsrikt inlägg.. oh, well.

Nu ska jag krypa i säng och läsa Kafka on the Shore av Haruki Murakami (fast han är japansk, så egentligen heter väl boken åt annat, men jag läser den på engelska)... kan ju tipsa om den istället då, för den är väldigt bra. Precis som Norwegian Wood och Fågeln som vrider upp världen av samma författare. Sen ska jag sova och imorgon blir det nya tag!

Imorgon bjuder jag kanske på en dagens outfit också. Det skulle ju bli min grej hade jag tänkt.

/Josse

Lyxhotell

Jag bor på ett lyxhotell i Kuala Lupur dessa sista tre nätter. Men tro inte att jag har någon lyxtillvaro, nejnej. Jag försöker skaka liv i de små grå som legat och sovit så gott alltsedan några dagar innan studenten. Jag försöker få mig själv att fatta att nu är resan slut. Jag försöker tvinga mig själv att återväna till Den Normala Världen.

Efter att jag vinkat av mamma på flygplatsen idag gick jag tillbaka till hotellet och trampade på nån skum masik i gymmet i en halvtimme (i takt till musiken i min mp3, så nu vet jag att I-E-A-I-A-I-O går i 7 km/h). Sedan var jag svettig, gick upp och duschade, satte på mit hotellets randiga badrock och åt en KitKat. Därmed omintetgjorde jag väl hela min träning. Därefter har jag suttit och klickat på datorn. Jag har så sjukt mycket gjerer jag måste börja ta tag i nu verkligen, och känner redan stressen komma krypande. Fast på något bisarrt skönt sätt. Det är ju roliga saker, som jag gör bara för MIN skull.

Jag ser fram emot att komma hem till Sverige, med kyla och snö, träffa härliga vänner (däribland Anna-Maria såklart!!) och ta tag i allt detta som jag måste göra. Ritade upp ett pluggschema för mig själv idag också, som ska gälla fram till HP. Därefter kan jag ta det lite mer chill. Men det är sjukt egentligen vad mycket jag går in för detta nu. Nu jävlar ska jag sätta ett tillräckligt högt betyg för att komma in på Läkarprogrammet! Jag vill ju så gärna!

Att organisera sig är ju inte det lättaste dock, särskilt som jag inte har någon almanacka just nu (brukar ha en Filofax, men jag var ju i Nya Zeeland när det var dags att köpa nya blad, så det bidde inte så).

Därmed: imorgon börjar allvaret och jag ska se till att plugga! Inte lika hårt som jag kommer göra hemma i Sverige dock. Här är det ju ändå sol och vart så lite ligga vid poolen och steka kommer jag unna ig. Men hela eftermiddagarna regnar det ändå, så då kan jag ju plugga.

Pepp och hej!

/Josse i sin randiga hotellbadrock

Verkligheten anropar Josefin

Nu sitter jag i Kuala Lumpur. Wow, vilken resa jag har i ryggen.... för att illustrera det har jag gjort denna bild:



Hmm... den kanske inte ger er nån vidare uppfattning, men jaja.

Nu är det i alla fall tillbaka till verkligheten som gäller, med högskoleansökningar och gud vet vad som börjar samlar likt ovädersoln runt mina öron. Nej, riktigt så illa är det kanske inte, en jag börjar bli riktigt jäkla nervös ska jag säga! Huu!!

Nu har jag några slappa dagar i Kuala Lumpur framför mig dock (som jag iofs ska ägna åt att plugga, men ändå), så då ska det nog bli en del liv i luckan här på bloggen. Rejoice!

Nu är jag dock sjukt trött verkligen och vill bara slockna i sängen. Så det gör jag nog helt enkelt. Snart ses vi i Upp-och-ner-sala, Anna-Maria!!!!!!!

/Josse

Trollflöjten


Bilddagboken

Jag vet inte hur ånga i min mogna ålder som håller sig med bilddagbok... men jag har i alla fall en. En sak som är jävligt jobbig är när man inte har varit inne på, säg, två dagar och älften av ens vänner har lagt upp över 70 nya bilder. Vem fan orkar kolla på alla de ilderna liksom? Och vem orkar ladda upp alla dessa bilder??? Jag tror jag har blivit för gammal för sånt där Internetspionage.

Veckans minus!

Jag kan ge alla ett råd som ingen borde låta bli att följa:
Håll er borta från magsjuka!

I närmare 12 timmar hade jag huvudet nere i en hink i söndags kväll/natt/morgon och trodde att jag nog snart faktiskt skulle dö av utmattning. Som tur var hade jag mamma och Oskar på varsin sida om mig som såg till att jag faktiskt inte ramlade ihop i en hög och dog utan de satt och hällde i mig vatten istället och kom med glada tillrop. Annars vet jag inte vad jag hade tagit mig till.

Nu återstår bara en sak; att få magen att inse att den behöver mat igen! Tunn var jag innan denna pers men efter det här är det inte mer än konturer kvar av mig känns det som. Lite genomskinligt skinn och ben, det är allt.

Veckans minus får alltså bli magsjuka!

RSS 2.0