Orkester
Jag träffade två killkompisar, som jag tycker mycket om, idag. Jag gick i högstadiet med dem, men det var väl egentligen först under vårterminen i trean som det utvecklades en stark vänskap mellan oss. Den ene var tillsammans med min bästis och vi var ett tight gäng. De fick (och får) mig alltid att känna mig så otroligt lycklig.
Idag träffade jag alltså dessa två killar. De kom hem till mig och vi käkade scones och hade det rätt mysigt. Dessutom sken ju solen utanför och det kändes som en härlig dag i allmänhet! Men, det kändes lite som att vi inte hade så mycket att prata om. Inte så konstigt kanske, för under de senaste fyra åren (gymnasiet och året efter) har vi inte träffats särskilt mycket. Eller, jag har inte träffat dem, då jag gick på en annan skola, i en annan stad. Vi har inte heller särskilt ycket gemensamma intressen. Jag började fundera lite smått på vad det är som har hållit ihop oss under dessa år.
Efter ett tag gick vi hem till en av dem istället. Promenaden tog ca en halvtimme i vårsolen, och jag kan inte alls komma ihåg vad/om vi pratade. Men vi kom i alla fall hem till den där killen. Satt där ett tag och snackade lite löst. Sen av nån anledning spände jag en gummisnodd kring en galge och började "spela" på den. Snart satt vi där alla tre: två med gummibandsgalgar, en med mungiga och med musik i högtalarna och spelade för glatta livet.
Särskilt snyggt lät det inte, men jag kom i alla fall på varför vi fortfarande är vänner. Ibland behövs det inte mycket mer än ett gummiband för att hålla människor samman.
/Josse
Idag träffade jag alltså dessa två killar. De kom hem till mig och vi käkade scones och hade det rätt mysigt. Dessutom sken ju solen utanför och det kändes som en härlig dag i allmänhet! Men, det kändes lite som att vi inte hade så mycket att prata om. Inte så konstigt kanske, för under de senaste fyra åren (gymnasiet och året efter) har vi inte träffats särskilt mycket. Eller, jag har inte träffat dem, då jag gick på en annan skola, i en annan stad. Vi har inte heller särskilt ycket gemensamma intressen. Jag började fundera lite smått på vad det är som har hållit ihop oss under dessa år.
Efter ett tag gick vi hem till en av dem istället. Promenaden tog ca en halvtimme i vårsolen, och jag kan inte alls komma ihåg vad/om vi pratade. Men vi kom i alla fall hem till den där killen. Satt där ett tag och snackade lite löst. Sen av nån anledning spände jag en gummisnodd kring en galge och började "spela" på den. Snart satt vi där alla tre: två med gummibandsgalgar, en med mungiga och med musik i högtalarna och spelade för glatta livet.
Särskilt snyggt lät det inte, men jag kom i alla fall på varför vi fortfarande är vänner. Ibland behövs det inte mycket mer än ett gummiband för att hålla människor samman.
/Josse
Kommentarer
Trackback
