My soldiers
Jag sitter just nu pa en busstation i Greymouth (av invanarna kallat gray hole) och vantar pa bussens om ska ta mig till Christchurch. Jaja, skitsamma.
Jag tankte att vi kanske skulle forsoka ateruppliva denna blogg en smula, aven om bade jag och AM har mycket annat att tanka pa just nu. Forhoppningsvis kommer vi bada till insikt snart, coh under tiden akn vi ju alltid forsoka le och halle upp en fin fasad. Aight?
Forklaring 2
Jag tror att jag kommer till dig den 27 februari, men jag minns nte riktigt. Nagot sadant dock...
/Josse
Förklaring.
Jag känner att jag är skyldig alla, och framförallt Josse, en förklaring till min dåliga uppdatering här. Jag är just nu ganska mycket inne i en svacka. Tankarna går på högvarv och jag orkar tillslut inte göra mycket alls. Vad jag än gör så känns det som att det blir fel.
Josse, när är det du kommer hit i februari? :) Jag har glömt bort vilka datum det handlar om.
/Anna-Maria
Orolig
Tebaxx
Den är ju söt ju!
Japan är ett sjukt häftigt land. Åk dit.
Nu ska jag chatta lite mer med finaste killen jag vet, som är kvar i Japan, vilket är dumt av honom (han har visserligen inget val eftersom han går i skolan där men ändå) och sen borde jag verkligen sova.
Ka-ching!
/Josse
Varning i snön och kylan!
Efter att ha trotsat kylan så började vi åka, de andra aningens snabbare än mig vilket ledde till ett flertal pikar riktade mot mig. :P Efter första åket på sjärtlappen i den halvt snötäckta backen började min svanskota att strejka. Till saken hör att jag har århundradets sämsta svanskota som jag får ont i knappt utan orsak.
Jag fortsatte att åka, främst på den dåliga sjärtlappen men också på tefatet och svanskotan gjorde mer och mer ont. Sara lurade också med mig på några turer i dubbelpulkan vilket var otroligt skrämmande men samtidigt riktigt skoj. Den hade jag gärna åkt med en annan person också.
När det började bli dags för fika hade jag rejält ont i min stackars rumpa men inte hindrade det mig att fortsätta åka efter fikat, dum som jag är. Men kul var det! :) Efter fikat fick jag upp ögonen för den lilla, livsfarliga pulkan som var mycket skonsammare mot rumpestumpen så den fortsatte jag att åka med.
När vi skulle hem stod jag nästan hela vägen på bussen och jag låg sedan på sida på soffan resten av dagen och ynkade.
Så här är min varning! Åk aldrig någonsin pulka utan att ha minst en kudde att sitta på så slipper du både köldskador och frakturer på den stackars utsatta svanskotan!
/Anna-Maria
Gott nytt år, aningens sent. :)
Jag såg precis vad du skrivit Josse och jag skäms! Fast jag måste erkänna att jag varit rätt så upptagen senaste dagarna, även jag med en härlig kille. Om den ursäkten accepteras. :)
Nyår blev både toppen och även rätt så annorlunda. En del bekantskap stiftades med baksidan av min köksdörr och några timmar sittandes på köksgolvet med samma kille som jag spenderat senaste dagarna med. En hel del förvirring kvarstår men jag tror att det i slutändan kommer att bli bra.
Nu ska kvällen spenderas med att titta på film med samma kille.
/Anna-Maria
