Varning i snön och kylan!
Jag måste gå ut med en allmän varning nu när man faktiskt kan ana lite snö på backen och det är alltför många minusgrader ute. Vi var några stycken som fick för oss att vi skulle åka pulka igår så vi packade matsäck, tog på oss termobyxor och tog bussen ut till bästa (frågar du mig; värsta) pulkabacken i stan. Med oss hade vi pulkor, tefat och en mattliknande grej att åka på. Jag gjorde även vad jag trodde var det perfekta fyndet: en nästan hel sjärtlapp.
Efter att ha trotsat kylan så började vi åka, de andra aningens snabbare än mig vilket ledde till ett flertal pikar riktade mot mig. :P Efter första åket på sjärtlappen i den halvt snötäckta backen började min svanskota att strejka. Till saken hör att jag har århundradets sämsta svanskota som jag får ont i knappt utan orsak.
Jag fortsatte att åka, främst på den dåliga sjärtlappen men också på tefatet och svanskotan gjorde mer och mer ont. Sara lurade också med mig på några turer i dubbelpulkan vilket var otroligt skrämmande men samtidigt riktigt skoj. Den hade jag gärna åkt med en annan person också.
När det började bli dags för fika hade jag rejält ont i min stackars rumpa men inte hindrade det mig att fortsätta åka efter fikat, dum som jag är. Men kul var det! :) Efter fikat fick jag upp ögonen för den lilla, livsfarliga pulkan som var mycket skonsammare mot rumpestumpen så den fortsatte jag att åka med.
När vi skulle hem stod jag nästan hela vägen på bussen och jag låg sedan på sida på soffan resten av dagen och ynkade.
Så här är min varning! Åk aldrig någonsin pulka utan att ha minst en kudde att sitta på så slipper du både köldskador och frakturer på den stackars utsatta svanskotan!
/Anna-Maria
Efter att ha trotsat kylan så började vi åka, de andra aningens snabbare än mig vilket ledde till ett flertal pikar riktade mot mig. :P Efter första åket på sjärtlappen i den halvt snötäckta backen började min svanskota att strejka. Till saken hör att jag har århundradets sämsta svanskota som jag får ont i knappt utan orsak.
Jag fortsatte att åka, främst på den dåliga sjärtlappen men också på tefatet och svanskotan gjorde mer och mer ont. Sara lurade också med mig på några turer i dubbelpulkan vilket var otroligt skrämmande men samtidigt riktigt skoj. Den hade jag gärna åkt med en annan person också.
När det började bli dags för fika hade jag rejält ont i min stackars rumpa men inte hindrade det mig att fortsätta åka efter fikat, dum som jag är. Men kul var det! :) Efter fikat fick jag upp ögonen för den lilla, livsfarliga pulkan som var mycket skonsammare mot rumpestumpen så den fortsatte jag att åka med.
När vi skulle hem stod jag nästan hela vägen på bussen och jag låg sedan på sida på soffan resten av dagen och ynkade.
Så här är min varning! Åk aldrig någonsin pulka utan att ha minst en kudde att sitta på så slipper du både köldskador och frakturer på den stackars utsatta svanskotan!
/Anna-Maria
Kommentarer
Trackback
